Artikel publicerad i Hästfynd (Hästfocus) Nr 6 – 7 2003
Text: Stina Helmersson
Foto: Eva Stackelberg

Marie-Louise Thorwaldson
- ridning med känsla

Mjuk, befriad och lagom upprymd, sådan känns ridningen hos Marie-Louise Thorwaldson, på Stall Myran, Engsholms säteri, som ligger på Mörkö i skärgården mellan Södertälje och Trosa. Målsättningen är att både ryttare och häst ska vara harmoniska. Uppfyllda av en sorts inre frid och beredda på stordåd.

Jag vill hjälpa människor att förstå hästarna och sig själva bättre, säger Marie-Louise.

Marie-Louise, som kommer från Domsjö utanför Örnsköldsvik, har hållit på med hästar sedan hon var liten. Hon har ridit sedan hon var sex år. Flera år jobbade hon på en 4H gård utanför Örnsköldsvik och gick i ridskola. Senare arbetade hon med travhästar som hon ridtränade. 1986 började hon rida islandshäst. När Marie-Louise flyttade till Stockholmstrakten i början av 90-talet, träffade hon Peter Thorwaldson på Engsholms säteri och så småningom flyttade de ihop och gifte sig.

- Jag och svärmor Rita skaffade några islandshästar. Hon var livrädd och hade aldrig suttit på en häst i hela sitt liv. Men snart hade jag fått med henne på ridturerna runt om i skogarna här. Men det är inte bara svärmor som med Marie-Louise hjälp har övervunnit sin hästrädsla. Sedan 1996 har Marie-Louise gått kurser regelbundet för Leslie Desmond, en känd amerikansk utbildare i Natural Horsemanship. Marie-Louise har även varit över i USA och tränat för Leslie på plats i Kalifornien.
- Att träna enligt henne, innebär att man lär sig Naturlig Hantering av hästar, säger Marie-Louise. NH utgår från människans och hästens natur, hur vi känner och tänker och hur vi samarbetar på bästa sätt. Leslie Desmond, var bland annat en av dem som hjälpte Nicholas Evans att skriva romanen ”Mannen som kunde tala med hästar” (”The Horsewhisperer”) som sedan blev film. Tillsammans med legendariske hästtränaren Bill Dorrance har hon skrivit boken ”True horsemanship through feel”. Leslie som just nu är i Sverige och håller clinics.
- Leslie är oerhört skicklig. Hon kan kommunicera med hästarna och visar hur man med hjälp av ”feel” känsla påverkar hästen genom att ta emot och ge energi. Det är ett fantastiskt samspel som är grunden för att verkligen kunna samarbeta med hästar på ett harmoniskt sätt och nå resultat i träningen. Marie-Louise håller nu själv lektioner i hästhantering med känsla och kroppsmedveten ridning. Hon har sex islandshästar som används i ridverksamheten: Geisli, Drifa, Tinna, Gletta, Stormur och Pokahontas.
- Islandshästar är allsidiga hästar i lagom storlek som har mycket motor och är mer sensitiva och känsliga än många tror. Jag tycker om alla sorters hästar och just nu hjälper jag en tjej som har ett fullblod med hennes träning. Vi började med att hon fick komma hem till mig och rida på en av mina hästar och så visade jag mitt sätt att arbeta, säger Marie-Louise.
- Det intressanta var att den islandshästen, efter en liten stund började likna och agera som hennes eget fullblod. Han ville hela tiden skynda på och gå fortare och blev lite ”hård i munnen”, som egentligen inte är naturligt för hästen.
- Det tar 15 – 20 minuter innan min häst kommer ner på tygeln, i början stretar den bara emot! sa tjejen. Det gav både mig och henne en insikt om vad vi behövde jobba med när det gäller hennes ridning. Och vi fick tydligt bevis för hur hästar formar sig direkt efter vem som sitter på ryggen. Hon red mycket med handen och det finns bättre sätt att rida på som jag lät henne prova. Sedan har jag varit hemma hos henne och arbetat med hennes häst från marken och efter att först varit orolig och stirrig lugnade den ner sig och började lyssna koncentrerat.
- Jag utgår från att det är vi människor som måste lära oss tala hästens språk. Både hästar och människor kan ta olika lång tid på sig att förstå saker, beroende på vilken personlighet man har och tidigare upplevelser.
- Hästen gör aldrig fel. Den gör vad den tror förväntas av den. Om vi inte tycker att den gör rätt beror det på att vi inte varit tillräckligt tydliga när vi presenterat för hästen vad vi vill att den ska göra. Hästen har inte förstått. Då får vi försöka vara tydligare.
- Vi människor gör heller aldrig fel. Men när vi jobbar med hästar och provar oss fram med olika metoder, kommer vi underfund med vilka sätt som fungerar bättre än andra.
För att vi ska lyckas måste vi vara i balans och harmoni, inte bara med hästen utan även med oss själva. Vi bör lära oss att bli medvetna om vår kropp, var spänningar och stelhet sitter, om vi vilar på det ena eller andra benet och så vidare.
- När vi gör något med hästen måste det ha en mening för oss, annars har det ingen mening för hästen heller. En sådan enkel sak som att klappa och berömma hästen. Gör vi det ”förebyggande” innan hästen utfört vad vi ber den om, förstår hästen inte berömmet. Klappen och berömmet ska komma i samband med och efter det att hästen utfört det vi bett om. Då förstår hästen berömmet. Då har klappen en mening både för oss och hästen.
- Vi människor skiljer oss åt när det gäller hur vi lättast tar till oss information och ny kunskap. Vissa av oss förstår bättre och snabbare när vi läser, andra när någon berättar så att vi hör det, åter andra tycker om att få pröva på och under handledning göra det som berättas, medan vissa vill se hur de ska göra. Detta kallas att vi har olika ”lärstilar”. Och man börjar bli medveten om detta i skolvärlden. Detsamma gäller våra hästar. De har också olika ”lärstilar”(även om de inte kan läsa.) Inser man detta förstår man kanske lättare varför hästen inte alltid förstår vad vi menar när vi ber den göra något. Vi har helt enkelt inte presenterar det så just den hästen försår vad vi menar.
Marie-Louise tycker att det är knepigt att förklara hur man arbetar med känslan som ett redskap i ridningen. Hur förklarar men hur det känns att vara glad? Eller arg? Det känns ju olika för alla människor. Det bästa sättet jag vet är att förklara med bilder. Först när vi förstår vad som menas kan vi lära oss något nytt. Det handlar inte om drillning eller att utföra någon mekanisk rörelse på kommando. Det handlar om att överföra sin känsla till hästen och försöka få den att förstå och göra det vi önskar. Strunt samma om det blir lite halvdant första gångerna. Vi märker om det är på rätt väg och fortsätter bara att uppmuntra så fungerar det snart. För hästen är det en stor skillnad på att följa vår känsla mot att vi genomdriver något med hot och våld (hårda tvingande hjälper). Den kommer att ha lättare för och tycker det är roligare att följa vår känsla och få beröm för detta. Då kan hästen också utveckla sina talanger mycket mer än om den blir tvingad.

- Naturligtvis behöver vi målbilder, men vi ska akta oss för att ställa för hårda krav på oss själva när vi rider. Vi ska också akta oss för att försöka tvinga oss att leva upp till någon annans krav förrän vi är mogna. Prestationskrav kan förstöra för oss.
Vi måste hela tiden bearbeta rädslan. Rädslan för att göra fel, rädslan för att misslyckas, rädslan för hästen, rädslan för vad som kan hända, rädslan för kraven. Rädslan gör att vi inte kan prestera så bra som vi kan. Rädslan gör att vi låser oss och då kan vi heller inte ta emot signaler och information. Kroppen stelnar i skyddsposition, hjärtat slår fortare. Detta påverkar hästen som reagerar på samma sätt.
- Att lära sig hantera rädslan, att använda både känslorna och vårt logiska tänkande, är något vi måste träna på själva och förmå våra hästar att reagera likadant. Tänk först, reagera sedan om du måste. Hästar är känsliga för våra känslor, för de signaler som vårt nervsystem sänder ut till våra muskler. Det är nästan tankeöverföring. Vi är ute och rider, plötsligt flyger en fågel upp och hästen hoppar till och vi blir rädda och tar hårdare i tyglarna och klämmer med benen. Nästa steg kan vara att hästen far iväg. Den märker ju att även vi, som skall vara dess ledare, rycker till och blir rädda. Här gäller det att bryta mönstret genom att i förväg träna sig själv att tänka efter, hålla sig lugn, vara beredd på att detta eller detta kan hända och i förväg tänka – hur ska jag reagera då? Har man förberett sig är det lättare att hålla sig lugn och det verkar lugnande på hästen.
Detsamma gäller om vi känner oss osäkra, vilsna, stressade och otillräckliga när vi rider. Detta påverkar hästen negativt. Den blir likadan. Flyktinstinkten triggas. Det vi säger med vår kropp är – gör dig beredd att fly! Även om hästen inte direkt flyr för att vi är stressade så stör vi hästens koncentration och försvårar för den att tänka på och utföra det som vi ber den om att göra. Vi skickar många- och motstridiga- signaler samtidigt.

Hästen tänker i bilder här och nu. Om något inte fungerar, avbryt övningen, gör något annat. Prova sedan den där övningen en annan gång. Då kan det fungera hur bra som helst. Avsluta träningen med något som hästen kan, något som är lätt för den och som du kan berömma den för.
- Tänk på att det kommer att gå bra – det är bara det att det kan ta tid. Det handlar om att ge saker och ting tid i träningen. Ge hästen möjlighet att förstå och smälta information. Sedan handlar det om att hästen ska vara förberedd och kunna klara av det ryttaren begär. När man talar om ledarskap uppfattas det ofta som någon som är tuff och dominant. Men jag tycker att det handlar om vägledarskap.
- Min chef ber mig att ta fram lönelistorna. Ok, säger jag och gör det. När han ser listorna blir han arg. ”Varför får jag dem i bokstavsordning och inte sorterade efter lönestorlek?! Du klarar ju ingenting!”
Men det är inte mitt fel. Det är chefen som brustit i sin kommunikation, han sa ju inte precis hur han ville ha det. Detsamma gäller när vi vill att hästarna ska göra något. Vi måste lära oss att presentera vad det är vi vill på ett tydligt sätt, istället för att bli irriterade på den ”dumma” hästen, för att den inte förstår vad vi menar. Kanske måste vi tänka över hur vi beter oss: vi måste kanske förbättra vår sits, vår balans, ge mer eftergift eller vara tydligare på något annat sätt.

- Ge hästen tid att finna lösningar och förstå vad vi ber om. Ge dig själv tid till att fokusera och klargöra planen för hur vi ska agera för att hästen ska förstå. Det är som att resa på semester och läsa kartan. Ibland blir vi vilsna och måste stanna upp och kika lite extra på kartan Detsamma gäller hästen, Vi får förklara för den flera gånger ibland, men vi ska göra det lugnt och tålmodigt, även hästen har rätt att känna sig lite vilsen och be att vi tar om instruktionen Vi behöver alla vägledning när vi tappar tråden.

För att kunna hjälpa någon annan att förstå något, måste vi först förstå det själva. Och som Bill Dorrance så klokt sa ” Så som människan är kommer hästen att bli”, Det är ungefär som ”Sådan herre sådan hund”. Därför är det klokt av oss om vi öppnar sinnet och blir mer medvetna om oss själva, om vårt beteende – då kan vi fungera bättre både med våra hästar och med människor.
- Jag tycker inte att det är någon idé att lämna bort sin häst på träning hos en tränare. Det handlar istället om att gå på kurser och träna tillsammans med sin häst. Och naturligtvis är det bäst att gå på kurser i naturlig hästhantering och utbilda sig hos någon som bedriver ridverksamhet och lära sig så mycket som möjligt innan man skaffar sig egen häst. Den som är ovan ska inte skaffa sig ett föl eller unghäst. Den ska skaffa sig en äldre, rutinerad och lugn läromästare och samarbeta med en bra tränare. Jag tycker också att man ska träna mycket från marken och gärna tillsammans med andra människor, innan man tränar samma sak med hästen, säger Marie-Louise.

När man kommer till Engsholms säteri, lämnar man vardagens stress, jäkt och bekymmer åt sidan. Så fort man klivit ur bilen och hälsat, får man ta ett par djupa andetag med magen och låta axlarna sjunka. Det handlar om här och nu. Hit kommer ungdomarna Adele och Moa, för att rida och umgås, pyssla och sköta om gårdens godmodiga islandshästar. Hit kommer Bengt Stenberg och Kristina Svangren, som tycker att det är skönt att arbeta med hästar på detta sätt, när allt bara snurrar och tillvaron går på högvarv. Stall Myran bedriver en alternativ ridverksamhet där hästens välbefinnande är lika viktigt som ryttarens.

Eleverna får lära sig mycket om hur hästar fungerar innan de sitter upp på hästryggen. Man rider alltid utomhus, sommar som vinter. Man får lära sig att klara av de situationer som uppstår och man lägger stor vikt vid säkerhetsträningen.

- Det viktigaste säkerhetsträningen är att lära ryttarna hur hästar beter sig och hur de reagerar på olika saker. Den lugnaste hästen kan få spel och reagera blixtsnabbt och börja springa om den blir uppskrämd. Då gäller det att veta hur man förebygger olyckor genom att förbereda hästen på vad som händer genom att veta hur man hjälper hästen att bli lugn, framhåller Marie-Louise.
Eleverna rider i små grupper om 2 – 5 personer. De får en individuellt anpassad undervisning och lär sig förstå hästen och hur den reagerar både fysiskt och mentalt. En ”ridlektion” brukar ta minst tre timmar. En timme sitter man på hästryggen. Resten av tiden gör man olika övningar, tränar från marken och pysslar med hästarna.

Stall Myran tar emot barn, ungdomar, vuxna och handikappade som är ridintresserade. Alla lär sig grunderna i lugn och ro. Den som är ängslig och rädd, får gott om tid på sig att bekanta sig med hästarna och träna från marken innan det är dags att sitta upp.

- Ridning på hästens villkor betyder att man förstår hästens signaler. Man lär sig slappna av och använda sin kropp på rätt sätt för att ”bli ett” med hästen, säger Marie-Louise.

Adele och Moa står och kelar med det gråvita islandsstoet Drifa som tacksamt sträcker sitt huvud ut över boxkanten och njutningsfullt sluter ögonen när Moa kliar henne under hakan.

- Ni vet hur ni ska få Drifa att trivas, skrattar Marie-Louise. Flickorna får skjuts till stallet av Adeles mamma Ann-Charkitte, som blivit hästintresserad , sedan hon började följa med Adele till ridningen.
- Jag har varit rädd för hästar hela mitt liv. Jag började med att borsta och klappa hästarna här, mest för att kunna dela något intresse med min dotter. Men nu har jag börjat rida och jag blir bara mer och mer fångad av hästarna, medger Ann-Charlotte.

Dagens lektion börjar med att eleverna får träna sin lyhördhet, kommunikation och känsla med varandra.

”Feeeeling!” som Marie-Louise säger så det känns i hela kroppen. De står i ring och håller varandra i hand.

- Känn hur det känns. Håll hårdare. Håll lösare. Känn när det känns lagom, när det känns behagligt. Minns den här känslan när ni håller i tyglarna. Då förstår ni hur ni ska hålla för att det ska kännas skönt för hästen, säger Marie-Louise.
- Nu trycker jag en signal i handen på den som står närmast mig. Låt signalen gå ringen runt, från hand till hand och tillbaka till mig.
- Jag tryckt två korta tryck och nu när denna signal gått runt genom allas händer fick jag tillbaka ett enda långt tryck. Ni ser hur lätt signaler uppfattas eller lätt ändras när de når mottagare. Tänk på det när ni tar i tyglarna och ger hästen signaler! Hur känns de signaler som vi sänder ut? Är de lätta att missuppfatta, eller är vi otydliga?
Sedan får eleverna kasta ägg till varandra. Det gäller att kasta försiktigt och med precision för att personen mitt emot ska kunna fånga ägget. Det är lätt att kasta för hårt, för löst, för högt eller för lågt. Alla koncentrerar sig. Ett och annan ägg daskar i backen i paddocken men eleverna är förvånansvärt skickliga.
Till slut får de blunda och kasta. Det år nästan ännu bättre.

- Denna koncentrations och kommunikationsövning ska ni ta med er upp på hästryggen. Den lär er hur viktigt det är att man fokuserar på det man gör, säger Marie-Louise och tillägger:
- Vi lägger in den här träningen före ridpasset för att vi ska koma i rätt stämning innan vi sätter oss på hästryggen. Ibland känns det nästan för ”pirrigt” innan man ska rida. Då är det lätt att tappa koncentrationen. Det kan ta lång tid att komma ”ner” och bottna i sig själv och bara vara här och nu – i känslan. Övningarna hjälper en.
Eleverna får hjälpa till att sadla och tränsa hästarna. De har fått lära sig att lägga sadeln försiktigt på hästens rygg och dra den lite bakåt i rätt läge. Sedan stryker de över hästens mage med handen där sadelgjorden ska ligga, innan de slutligen tar tag i sadelgjorden och drar den med sig upp och spänner den med lugna rörelser. Sedan går de över till nästa sida för att spänna den också. När de går bakom hästen är de noga med att se efter att de har ögonkontakt med hästen. Den vet vad de gör och då är allt lugnt.

Tränset tas fram och betslet hålls framför hästens mun och presenteras för hästen. Så tar hästen betslet och lägger det tillrätta på tungan medan tränset träs över hästens öron. Hästarna leds ut och ställs upp på led i den ordning de ska gå. Marie-Louise rider först, men hon vänder sig hela tiden om mot sina elever och instruerar och ser hur det går.

- Hästen väntar på att följa min energi. När jag tar i tygeln för att be hästen svänga så ska jag vara snabb att ge efter. Hästen förstår vad vi menar och måste få chansen att sätta fram foten. Vi ska inte hålla på och ”tjata” i tygeln, då lessnar hästen och slutar lyssna.
Ryttarna rider vägen fram upp till skogen. Där får de öva på att göra smidiga svängar mellan trädstammarna. Hästarna frustor och trivs och alla elever är oerhört koncentrerade på uppgiften.
Marie-Louise förklarar och visar, uppmuntrar och berömmer. Ömsom sitter hon på hästen, ömsom går hon bredvid sina elever.
- Kom ihåg att vi rider hästens fötter. Det är inte att hålla fast i hästens mun som är det viktiga. Det ska vi akta oss för! Om man drar och drar så drar hästen tillbaka och då blir det bara en kamp och gissa vem som är starkast?
Hästen ska lära sig att lyssna till våra små signaler. Han ska göra det av fri vilja, då får vi hans fulla uppmärksamhet.
- Glöm inte att andas!
Det är lätt att man sitter och håller andan när man koncentrerar sig.
- Glömmer ni att andas ordentligt blir hästen osäker och tror att det är något farligt på gång. Visa att allt är ok, dra långa, djupa andetag ner i magen. Såja!
Övningarna fortsätter med att hitta balansen i sitsen.
- Prova först att sänka hälarna. Känn efter vad som händer i kroppen. Just det, den lutar framåt och blir lite spänd. Lutar man framåt så belastar man hästens framdel extra mycket och hästen får svårt att röra sig i balans. Den blir framtung och måste skynda sig framåt för att fånga sin balans.
- Prova nu istället med att lyfta upp tårna. Sådär, då slappnar ni av samtidigt som ni hamnar djupt ner i sadeln i lodrät sits. Känn ert kraftcentra i magen ända upp mot revbenskammens botten. Andas djupt. Väx uppåt!
- Jättebra!
- Använd knepet med att lyfta tårna när hästen stannar vid halt eller halvhalt, då är ni i balans med hästen och det är skönare för er båda.
Rid nu fram hästen, rid med hästens fyra ben. Följ med i rörelsen. Fantisera att ni har ett ägg i varje hand.
Axlarna ska vara mjuka och avslappnade och följa hästens frambensrörelser, liksom höfterna följer hästens bakbens- och höftrörelser. Nu för ni er som en enda varelse i balans och harmoni.

Eleverna är överens om att undervisningen här skiljer sig från den vanliga ridskoleundervisningen.
- Skillnaden är ganska stor. På ridskolan ska man ha korta tyglar och korta stigbyglar och så ska man hålla händerna nere vid sadeln och vara rak i ryggen. Här rider man mera friare, det känns naturligt och avslappnat.
- På ridskolan ska man slå med spöet om hästen inte gör som man säger. Här förklarar Marie-Louise vad som händer, varför hästen inte förstår och hur vi ska göra för att den ska fatta vad vi vill. Det är mycket lugnare, mer på hästens villkor.
- Vi försöker ta med oss lite av detta till den vanliga ridskolan, säger Adele, som fått mycket beröm i den ”vanliga” ridskolan, för sin goda balans och följsamhet på hästryggen. Det är många, både ridskoleelever och föräldrar som frågat henne vart hon lärt sig rida så fint. Marie-Louise instruerar vidare:
- Andas djupt, öppna upp höfterna, finn din egen tyngdpunkt. Låt axlarna sjunka ner och höj blicken mot horisonten. Hästen reagerar på allt vi gör. Om vi slappnar av och följer med får vi ett direkt kvitto på att vi gör rätt när hästen också slappnar av och rör sig mjukt och harmoniskt under oss.
- Ofta märker vi inte ens att vi är spända, var vi är spända och hur vi andas. Hästen blir vår vägvisare, vårt hjälpmedel, för att uppnå en större kännedom om hur vi gör med vår kropp. Med hästens hjälp får vi aha-upplevelser hela tiden och vi uppnår resultat fortare.
- Öppna upp höfterna genom att tippa fram, vicka fram, bäckenet. När din vänstra höft skjuts fram följer den högra axeln med. När din högra höft skjuts fram följer den vänstra axeln med. Känner ni hur axlarna mjuknar, hur ni kommer in i hästens rytm, dina axlar är hästens framben, dina höfter är hästens bakben.
Gunga med i hästens rörelser. Känn att ni har en stor rund boll i magen som rullar sakta framåt, rulla, rulla, just så och glöm inte att andas. Tyngdpunkten ska vara strax under naveln. Andas djupt. Rulla bollen. Glöm inte att höja blicken.
- Böj knäna lätt och mjukt korta tyglarna en aning och mana på hästen. Och så töltar vi.
- Glöm inte att rulla bollen i magen, andas djupt och HÖJ blicken!
Är det inte härligt! Känn energin från hästen, ta emot den, ge tillbaka den. Rulla med i rörelsen. Nu gör vi halt genom att stanna kroppen först, andas ut, känn tyngdpunkten i magen, sitt djupt och håll emot rörelsen med kroppen, sedan kan du ge signalen med tygeln och så eftergift så fort hästen ger efter och gör halt.
- Det är roligt att se hur detta fungerar! Både hästar och människor blir harmoniska, balanserade och kroppsmedvetna. Jag tycker det är underbart att kunna hjälpa både människor och hästar till en sådan upplevelse, säger Marie-Louise Thorwaldson.